Ängeln Med Fjädervingar - Novell

Förvandlingen

Lina kollar ut genom den smutsiga fönsterrutan på tåget som åker sakta över glesbygderna. Den regntunga grå himlen sänker sig långt ner vid trädens toppar och en skrovlig röst ropar ut nästa hållplats i tågets skrapiga högtalare.

Linas trötta ansikte speglar sig i rutan, hon ser tydligt de mörka påsarna under ögonen och hennes sönderspruckna läppar. Aldrig förr har hon känt sig så sliten som nu, men inte är det så konstigt efter allt som hänt, efter allt hon gått igenom och all oro för framtiden. Hon sluter sina ögon, hon vill inte se på sig själv, vill inte minnas varför hon sitter där ensam på tåget. Om hon bara kunde skulle hon hoppa av vid nästa station och bara rymma från verkligheten men innerst inne vet hon att hon inte kan rymma längre. Hon måste stanna kvar och göra som hon blivit tillsagd annars kommer hon hamna på en sluten ungdomsvård.

Lina hoppar av tåget på en gammal perrong på glesbygden. Regnet öser ner och vinden tar i med all sin kraft så Linas hår fladdrar vilt. Längst bort på perrongen kan hon urskilja en tant som står och vinkar. Lina lyfter sin väska och mot sin vilja börjar hon gå mot slutet av perrongen.

-          Det är du som är Lina va? Säger tanten glatt när Lina kommit fram. Lina nickar bara och kollar ner i perrongens spruckna stenar.

-          Bra, jag har väntat så länge på dig, jag heter Maria och ska ta väl hand om dig. Fortsätter tanten och ler men Lina svara inte, hon kollar inte ens upp.

På kvällen ligger Lina i sin säng på sitt nya rum och stirrar upp i taket. Alla tankar bara snurrar i hennes huvud och hon kan inte få någon ordning på någonting. Familjen hon kommit till är trevliga och lättsinnade men allt blir ändå jobbigt. Hon längtar hem, fast hon vet att hon inte har något kvar där hemma. Lina hoppas på en förvandling men den känns så långt bort. Känns som hon aldrig kommer klara av att ta tag i sina problem. Hon suckar djupt och känner en ensam tår rinna sakta, sakta ner för kinden.

Dennis

Det var nästan tre veckor sen Lina besökte Dennis gravsten, hon hade köpt två rosor i stadens finaste blomsteraffär som hon lade framför en liten ängel med vingar av vita fjädrar som hon ställt där några dagar efter begravningen. Lina satt där i flera timmar och bara tänkte.

Hon minns än så väl den kvällen hon kom hem till honom. Dennis hade lett åt henne och hon minns hur hans tindrande ögon slog rakt in i hennes hjärta. Lina hade gjort sig fin och var på bra humör, hon hade inte träffat Dennis på några dagar och eftersom han betydde mycket för henne hade hon så klart saknat honom.

De satt och pratade om allt möjligt när plötsligt hans blick fastnade på ett föremål ovanför kylskåpet. Lina försökte få kontakt med honom men när hon inte fick det gick hon till sin jacka för att hämta en cigarett för att sedan ställe sig i fönstret i hans lilla lägenhet och röka. När hon kom tillbaka från hallen upptäckte hon att Dennis hade börjat skaka. Hela hans kropp skälver och fradga börjar tränga fram mellan hans läppar. Lina fick panik, slängde ciggpaketet och skyndade sig fram till Dennis.

Hon viste att han varit på fest och att han tagit droger, men inte vad han tagit eller hur mycket. När Dennis slutat skaka fick Lina fortfarande ingen kontakt med honom. Hon fick panik, måste ringa ambulans tänker hon snabbt. Lina tog upp sin telefon men hejdade sig. Hon viste att han hade droger i blodet, ambulanspersonalen skulle se det och han skulle hamna på behandlingshem då. Lina tänkte att han skulle nog aldrig förlåta henne så hon ringde till Dennis bästa killkompis i stället.

Lina satt på soffan och höll Dennis i sina armar och försökte lugna ner honom när hans epilepsiattacker kom. Hon grät, tårarna bara strömmar där hon satt helt maktlös och väntade på att Oskar skulle komma. Oskar hade gett henne order om att hålla honom kall och att hon inte skulle ringa någon annan alls. Lina kollade på klockan, hade nästan gått tre timmar sen hon pratade med Oskar sist.

Ett dygn gick, Oskar och Lina kontrollerade Dennis i olika skift, alltid var det någon vaken med Dennis för att hålla koll på hans andning och puls. Lina stod i fönstret och rökte en cigarett från sitt tredje ciggpaket när Dennis började skaka igen. Hon gick fram till honom och tog hans puls, när Dennis blev still igen upptäckte hon förskräckt att pulsen slutat slå. Lina slet upp sin mobil och ringde alarmcentralen, innan hon väckte Oskar.

Lina gick inte på begravningen, hon ville inte förstå att Dennis var död och att det var hennes fel. Hennes skola hade erbjudit olika psykologer och stödpersoner till henne men hon vägrade, det fanns inget att prata om, det var hennes fel och hade det inte varit för henne skulle Dennis levt i dag.

Mardrömmarna väckte henne om natten och hennes enda lugnande medel var alkoholen och alla tabletter. Efter hennes sista besök vid gravstenen började hon med tyngre droger, försökte döva smärtan och ångesten. Lina gick inte till skolan längre och åt nästan ingenting, hennes föräldrar börja inse vad som pågick. Det var då de kontaktade socialtjänsten som till en början inte gjorde någonting men när en gammal tant hitta Lina utanför mataffären nästan medvetslös tog socialen beslutet att tvångsflytta henne till en annan ort.

Återfallet

Lina vaknar upp med ett ryck, det tar en stund innan hennes syn blir klar. Hon känner att hennes kinder är helt våta och hennes kropp lika så, det är inte varmt i rummet men hon har svettats i stora mängder. Lina sätter ner fötterna på det gamla trägolvet och torkar hennes ömmande kinder med baksidan av handen. Hon känner klumpen i magen och ser svaga bilder ifrån den hemska drömmen hon precis vaknade ifrån. Hon ställer sig upp och går på det knarrande golvet bort mot sin väska. Lina river ut allt innehåll för att komma åt den lilla burken som hon gömt längst ner i fodret på sin väska. När hon känner den lilla burken med fingrarna drar hon en lättad suck, äntligen skulle allt bli bra igen tänker hon innan hon med darrande fingrar tar den ena tabletten efter den andra.

Lina sitter på sängen innan hon bestämmer sig för att gå ut och röka, försiktigt tar hon sig över det knarrande golvet och bort mot dörren. Hennes ben är skakiga och hon har svårt att sätta fötterna rätt för att inte snubbla. Hon stannar till efter hon gått ner för den gamla trappen och lyssnar för att höra så Maria och hennes man, Olle fortfarande sover. När hon inte hör något travar hon efter väggen med hennes högra hand bort mot ytterdörren.

Hon vet inte hur länge hon suttit ute när hon rycker till när det prasslar till nere vid skogskanten. Lina kan urskilja en suddig gestalt som närmar sig henne, hon ställer sig upp i ren panik och skyndar sig in på darrande ben. Allt snurrar men hon vill bara in, vill inte stanna kvar ute med odjuret. Dörren smäller igen bakom henne och hon skyndar sig upp för de första trappstegen men missar ett och faller handlöst ner och slår i näsan innan allt svartnar.

Lina vaknar på badrumsgolvet, en ung kvinna står lutad över henne. Hon har en grön dräkt på sig och lyser Lina i ögonen med en lampa.

-          Kan du höra mig Lina? Frågar hon lugnt. Lina nickar som svar och blundar igen, hon känner smärtan i hennes näsa och huvudet som fortfarande snurrar.

-          Vilket år är du född? Frågar sen kvinnan igen.

-          1995 viskar Lina innan hon somnar igen.

Ängeln från det blå

Lina ligger i sängen på det lokala sjukhuset när Maria kommer in med ett paket och en bukett blommar. Hon går leende fram till sängen och sätter sig på stolen som är framställd bredvid sängen.

-          Fick höra att du hade vaknat så ville köpa en present till dig, säger Maria och räcker fram det lilla paketet med rosa papper och vita snören.

-          Tack, säger Lina och ler. Hon öppnar paketet med darrande händer men när hon ser vad det innehåller brister hon ut i gråt. Maria blir helt förtvivlad när hon ser hur Lina reagerar. Lina ser ner på ängels med vita fjädervingar som hon precis fått.

-          Men flicka lila, inte behöver du gråta heller, försöker Maria tröstande men Lina fortsätter gråta en lång stund innan hon lyckas samla kraft.

-          En sådan här ängel har jag ställt vid Dennis grav, snyftar hon fram.

-          Vem är Dennis? Frågar Maria lugnt och lägger sin hand på Linas darrande arm.

-          Han dog, säger Lina och tar en kort paus, och allt är mitt fel. Maria tar ängeln och ställer den nedanför blombuketten på bordet bredvid sängen och kramar om Lina.

-          Inte är det ditt fel mitt barn, berätta för mig vad som egentligen hänt så jag kan förstå, säger Maria lugnt och Lina börjar berätta. Allt bara kommer och hon kan inte sluta prata. Maria sitter bara där vid sängkanten, lyssnar och nickar.

Slutets början

Maria och Lina sitter i Marias gamla blåa Ford som glider fram över landsbygden. Lina kollar ut genom rutan på de gröna ägarna och den strålande solen som står högt på himlen.

-          Maria, jag vet inte om jag kommer klara av det här, det var nästan ett halvt år sen jag var där sist nu.

-          Det är klart du kommer klara det här, jag är med dig hela tiden och vi har klarat mycket tillsammans den senaste tiden, svarar Maria och ler mot Lina. Det smyger upp ett leende även på Linas läppar. Jag klarar det här, jag behöver det här, tänker Lina och håller hårt i blombuketten när dem svänger upp på parkeringen till kyrkogården.

Det här är början på mitt nya liv, tänker hon när hon hoppar ur bilen tillsammans med Maria.