Förvandlingen
Lina kollar ut genom
den smutsiga fönsterrutan på tåget som åker sakta över glesbygderna. Den
regntunga grå himlen sänker sig långt ner vid trädens toppar och en skrovlig
röst ropar ut nästa hållplats i tågets skrapiga högtalare.
Linas trötta ansikte
speglar sig i rutan, hon ser tydligt de mörka påsarna under ögonen och hennes
sönderspruckna läppar. Aldrig förr har hon känt sig så sliten som nu, men inte
är det så konstigt efter allt som hänt, efter allt hon gått igenom och all oro
för framtiden. Hon sluter sina ögon, hon vill inte se på sig själv, vill inte
minnas varför hon sitter där ensam på tåget. Om hon bara kunde skulle hon hoppa
av vid nästa station och bara rymma från verkligheten men innerst inne vet hon
att hon inte kan rymma längre. Hon måste stanna kvar och göra som hon blivit
tillsagd annars kommer hon hamna på en sluten ungdomsvård.
Lina hoppar av tåget på
en gammal perrong på glesbygden. Regnet öser ner och vinden tar i med all sin
kraft så Linas hår fladdrar vilt. Längst bort på perrongen kan hon urskilja en
tant som står och vinkar. Lina lyfter sin väska och mot sin vilja börjar hon gå
mot slutet av perrongen.
-
Det är du som är Lina va? Säger tanten
glatt när Lina kommit fram. Lina nickar bara och kollar ner i perrongens
spruckna stenar.
-
Bra, jag har väntat så länge på dig, jag
heter Maria och ska ta väl hand om dig. Fortsätter tanten och ler men Lina
svara inte, hon kollar inte ens upp.
På kvällen ligger Lina
i sin säng på sitt nya rum och stirrar upp i taket. Alla tankar bara snurrar i
hennes huvud och hon kan inte få någon ordning på någonting. Familjen hon
kommit till är trevliga och lättsinnade men allt blir ändå jobbigt. Hon längtar
hem, fast hon vet att hon inte har något kvar där hemma. Lina hoppas på en förvandling
men den känns så långt bort. Känns som hon aldrig kommer klara av att ta tag i
sina problem. Hon suckar djupt och känner en ensam tår rinna sakta, sakta ner
för kinden.
Dennis
Det var nästan tre
veckor sen Lina besökte Dennis gravsten, hon hade köpt två rosor i stadens
finaste blomsteraffär som hon lade framför en liten ängel med vingar av vita
fjädrar som hon ställt där några dagar efter begravningen. Lina satt där i
flera timmar och bara tänkte.
Hon minns än så väl den kvällen hon kom hem till honom. Dennis hade lett åt henne och hon minns hur hans tindrande ögon slog rakt in i hennes hjärta. Lina hade gjort sig fin och var på bra humör, hon hade inte träffat Dennis på några dagar och eftersom han betydde mycket för henne hade hon så klart saknat honom.
De satt och pratade om
allt möjligt när plötsligt hans blick fastnade på ett föremål ovanför
kylskåpet. Lina försökte få kontakt med honom men när hon inte fick det gick
hon till sin jacka för att hämta en cigarett för att sedan ställe sig i fönstret
i hans lilla lägenhet och röka. När hon kom tillbaka från hallen upptäckte hon
att Dennis hade börjat skaka. Hela hans kropp skälver och fradga börjar tränga
fram mellan hans läppar. Lina fick panik, slängde ciggpaketet och skyndade sig
fram till Dennis.
Hon viste att han varit
på fest och att han tagit droger, men inte vad han tagit eller hur mycket. När
Dennis slutat skaka fick Lina fortfarande ingen kontakt med honom. Hon fick
panik, måste ringa ambulans tänker hon snabbt. Lina tog upp sin telefon men
hejdade sig. Hon viste att han hade droger i blodet, ambulanspersonalen skulle
se det och han skulle hamna på behandlingshem då. Lina tänkte att han skulle
nog aldrig förlåta henne så hon ringde till Dennis bästa killkompis i stället.
Lina satt på soffan och
höll Dennis i sina armar och försökte lugna ner honom när hans epilepsiattacker
kom. Hon grät, tårarna bara strömmar där hon satt helt maktlös och väntade på
att Oskar skulle komma. Oskar hade gett henne order om att hålla honom kall och
att hon inte skulle ringa någon annan alls. Lina kollade på klockan, hade
nästan gått tre timmar sen hon pratade med Oskar sist.
Ett dygn gick, Oskar
och Lina kontrollerade Dennis i olika skift, alltid var det någon vaken med
Dennis för att hålla koll på hans andning och puls. Lina stod i fönstret och
rökte en cigarett från sitt tredje ciggpaket när Dennis började skaka igen. Hon
gick fram till honom och tog hans puls, när Dennis blev still igen upptäckte
hon förskräckt att pulsen slutat slå. Lina slet upp sin mobil och ringde
alarmcentralen, innan hon väckte Oskar.
Lina gick inte på
begravningen, hon ville inte förstå att Dennis var död och att det var hennes
fel. Hennes skola hade erbjudit olika psykologer och stödpersoner till henne
men hon vägrade, det fanns inget att prata om, det var hennes fel och hade det
inte varit för henne skulle Dennis levt i dag.
Mardrömmarna väckte henne om natten och hennes enda lugnande medel var alkoholen och alla tabletter. Efter hennes sista besök vid gravstenen började hon med tyngre droger, försökte döva smärtan och ångesten. Lina gick inte till skolan längre och åt nästan ingenting, hennes föräldrar börja inse vad som pågick. Det var då de kontaktade socialtjänsten som till en början inte gjorde någonting men när en gammal tant hitta Lina utanför mataffären nästan medvetslös tog socialen beslutet att tvångsflytta henne till en annan ort.
Återfallet
Lina vaknar upp med ett
ryck, det tar en stund innan hennes syn blir klar. Hon känner att hennes kinder
är helt våta och hennes kropp lika så, det är inte varmt i rummet men hon har
svettats i stora mängder. Lina sätter ner fötterna på det gamla trägolvet och
torkar hennes ömmande kinder med baksidan av handen. Hon känner klumpen i magen
och ser svaga bilder ifrån den hemska drömmen hon precis vaknade ifrån. Hon
ställer sig upp och går på det knarrande golvet bort mot sin väska. Lina river
ut allt innehåll för att komma åt den lilla burken som hon gömt längst ner i
fodret på sin väska. När hon känner den lilla burken med fingrarna drar hon en
lättad suck, äntligen skulle allt bli bra igen tänker hon innan hon med
darrande fingrar tar den ena tabletten efter den andra.
Lina sitter på sängen
innan hon bestämmer sig för att gå ut och röka, försiktigt tar hon sig över det
knarrande golvet och bort mot dörren. Hennes ben är skakiga och hon har svårt
att sätta fötterna rätt för att inte snubbla. Hon stannar till efter hon gått
ner för den gamla trappen och lyssnar för att höra så Maria och hennes man,
Olle fortfarande sover. När hon inte hör något travar hon efter väggen med
hennes högra hand bort mot ytterdörren.
Hon vet inte hur länge
hon suttit ute när hon rycker till när det prasslar till nere vid skogskanten.
Lina kan urskilja en suddig gestalt som närmar sig henne, hon ställer sig upp i
ren panik och skyndar sig in på darrande ben. Allt snurrar men hon vill bara
in, vill inte stanna kvar ute med odjuret. Dörren smäller igen bakom henne och
hon skyndar sig upp för de första trappstegen men missar ett och faller
handlöst ner och slår i näsan innan allt svartnar.
Lina vaknar på
badrumsgolvet, en ung kvinna står lutad över henne. Hon har en grön dräkt på
sig och lyser Lina i ögonen med en lampa.
-
Kan du höra mig Lina? Frågar hon lugnt.
Lina nickar som svar och blundar igen, hon känner smärtan i hennes näsa och
huvudet som fortfarande snurrar.
-
Vilket år är du född? Frågar sen kvinnan
igen.
-
1995 viskar Lina innan hon somnar igen.
Ängeln från det blå
Lina ligger i sängen på
det lokala sjukhuset när Maria kommer in med ett paket och en bukett blommar.
Hon går leende fram till sängen och sätter sig på stolen som är framställd
bredvid sängen.
-
Fick höra att du hade vaknat så ville
köpa en present till dig, säger Maria och räcker fram det lilla paketet med
rosa papper och vita snören.
-
Tack, säger Lina och ler. Hon öppnar
paketet med darrande händer men när hon ser vad det innehåller brister hon ut i
gråt. Maria blir helt förtvivlad när hon ser hur Lina reagerar. Lina ser ner på
ängels med vita fjädervingar som hon precis fått.
-
Men flicka lila, inte behöver du gråta
heller, försöker Maria tröstande men Lina fortsätter gråta en lång stund innan
hon lyckas samla kraft.
-
En sådan här ängel har jag ställt vid
Dennis grav, snyftar hon fram.
-
Vem är Dennis? Frågar Maria lugnt och
lägger sin hand på Linas darrande arm.
-
Han dog, säger Lina och tar en kort
paus, och allt är mitt fel. Maria tar ängeln och ställer den nedanför
blombuketten på bordet bredvid sängen och kramar om Lina.
-
Inte är det ditt fel mitt barn, berätta
för mig vad som egentligen hänt så jag kan förstå, säger Maria lugnt och Lina
börjar berätta. Allt bara kommer och hon kan inte sluta prata. Maria sitter
bara där vid sängkanten, lyssnar och nickar.
Slutets början
Maria och Lina sitter i
Marias gamla blåa Ford som glider fram över landsbygden. Lina kollar ut genom
rutan på de gröna ägarna och den strålande solen som står högt på himlen.
-
Maria, jag vet inte om jag kommer klara
av det här, det var nästan ett halvt år sen jag var där sist nu.
-
Det är klart du kommer klara det här,
jag är med dig hela tiden och vi har klarat mycket tillsammans den senaste
tiden, svarar Maria och ler mot Lina. Det smyger upp ett leende även på Linas
läppar. Jag klarar det här, jag behöver det här, tänker Lina och håller hårt i
blombuketten när dem svänger upp på parkeringen till kyrkogården.
Det här är början på
mitt nya liv, tänker hon när hon hoppar ur bilen tillsammans med Maria.