fredag 23 september 2011

Program Dag i skolan

Vi skulle tänka på vad vi ville bli i framtiden och varför vi valt det program vi gjort. Det här blev mitt resultat:

När jag gick i sjuan skulle vi skriva ett brev till oss själv som vi skulle få på avslutningsdagen i nian. Jag skrev ihop ett brev lite slarvigt bara för att jag var tvungen. Jag glömde av vad jag skrev men när jag fick tillbaka det i nian stod det ungefär såhär: ”När jag läser det här brevet tror jag att jag kommit in på medieprogrammet i Falun eller Borlänge” och det var ju just det jag gjorde.

Så ända sen då har jag haft det i åtanke att jag ska jobba inom media. Men varför är frågan jag nu ställer mig.
Jag har alltid älskat att skriva, det är min största källa för att få ut mina känslor. Därför har jag drömt om att bli författare av något slag. Det jag lärt mig själv av det jag läst är att om det inte är en lockande framsida och layout på boken läser man inte den vilket utvecklade ett ytterligare intresse att skriva böcker och göra min layout.

Men när jag senare fick ordning på mitt liv och kunde se och lösa mina problem insåg jag att det var min grej. Många tycker jag ska bli psykolog men jag känner att det inte är riktigt de jag vill göra. Jag vill vara en skrivande psykolog. Där och då utvecklade jag mina livsplaner, jag skulle starta en egen tidning till ungdomar som handlar om olika problem som man kanske inte frågar om, har det jobbigt med eller bara behöver mer information om. Tidningarna ska ha ett tema varje gång den kommer ut så som alkohol, barnmisshandel, fosterhem och kärlek.

Varför jag kom på den här tanken är för att jag vill hjälpa unga med de problemen jag själv hade och problem jag var medveten om men aldrig fick uppleva. Samtidigt får jag skriva eftersom jag älskar det.
Andra idéer jag har är att bli personlig handledare och föreläsare om t.ex. att leva med en diagnos, få och ta emot hjälp och förstå sin förmåga istället för sina nackdelar.

Men jag vet att om jag ska bli föreläsare måste jag träna och träna. Jag kan inte stå framför personer och prata utan att vara nervös. Ett exempel på det är när jag gick på högstadiet och skulle föreläsa eller redovisa något vi gjort. Och trots att jag känt mina klasskompisar jätte länge fick jag hjärtklappning, svettningar och darrande röst. Så fast det är en dröm, är det en fobi.

Hur ska jag visa vad jag kan egentligen? Min tanke är att lägga in texter i min portfolio om mina erfarenheter om olika problem, dikter och krönikor. Även bilder som illustrerar mina texter och andra foton.

Men jag är en mycket impulsiv person och jag vill mycket. Andra saker jag vill ha i grunden när jag går ut i arbetslivet är att göra reklam för företag och bli politiker. Jag vill inte bara fastna i ett jobb och känna att jag inte kan söka något annat för jag har bara utbildning till det jag jobbar med nu. Jag vill känna att jag kan jobba hos en dagstidning med att skriva krönikor till att två år senare fått nytt jobb som föreläsare eller hög politiker.

Därför är det svårt att säga vart jag vill jobba, vad för företag jag vill kontakta och vad jag ska ha med i min portfolio och vad jag inte ska ha. Men kurserna jag vill läsa är journalistik, psykologi och digital design.

När jag tar studenten ska jag gå högskola, när jag gått klart den ska jag jobba med det jag tycker är aktuellt för mig då. När jag fyller 18år ska jag vara stödperson åt någon med AD/HD för att få en blick över hur bra jag kan stötta personer och hjälpa personer. Även lära mig mer hur jag fungerar i de situationerna. Går det bra ska jag, efter mina studier vara akuthem för ungdomar med problem. Akuthem menas med att man får bo i det hemmet upp till 4 månader. 

Något annat jag har planerat för min framtid och mina yrken är att aldrig fastna på samma ställe. Jag vill inte sitta i t.ex. Borlänge och känna att jag måste vara där den här helgen för att jobba istället för att åka upp till Drevdagen och köra skoter, jag vill känna att jag kan åka upp till Drevdagen, köra skoter och sköta mitt arbete där ifrån. Det är min högsta dröm, jag vill inte sitta fast. Jag vill vara fri och följa mina impulser för det gör mitt liv tillfredställt och spännande samtidigt som det skapar nya idéer, kontakter och saker att skriva om.

Inga kommentarer: