Flickan

Vid en skolbänk sitter en flicka, säger inte ett knyst.
Hennes kropp är stilla, mörk och tyst.
Hennes ögon har ingen livsglöd, ingen glans.
Hon sitter tyst i sitt hörn och önskar att hon inte fanns.
Hon gråter sina tårar men ingen det ser.
Det är hennes själ som gråter, för hon orkar inget mer.
Flickan skriker på hjälp, kan ingen fatta, kan ingen se ?
Men hon har slutat tro att under kan ske.
Ingen förstår, alla bara henne sårar.
Ingen hör hennes skrik, ingen ser hennes tårar.
Alla minnen och smärta som finns inom henne, hon står inte ut.
Hon bara önskar att allt fick ett slut.
Men hon lever ändå dag för dag.
För denhär flickan, det är ju jag...

Rädd för att blunda

För rädd för att blunda...
För rädd för att se...
För rädd för att gråta...
För rädd för att le...
En sanning...
En lögn...
En dröm...
En verklighet...
Det är nog ingen som vet...
Varför är jag för rädd för att blunda...
Varför vill jag inte se...
Varför kan jag inte sluta gråta...
Varför kan jag inte bara le...
Vad är en lögn...
Vad är sanning...
Vad är en dröm...
Och vad är verklighet...
Det känns som det bara är jag som INTE vet...

Grupptrycket

Varför göra som andra vill,
Är det därför vi finns till,
Gör allt för grupptryckets skull,
Röker och dricker sej full,
Bryter mot någon lag,
Mår dåligt nästa dag,
Fortsätter kväll efter kväll
Någon kommer på er och ni får skäll,
Börjar må dåligt får tankar på att ta sitt liv,
Sitter och skär dej med en kniv,
Så ska du värkligen lyssna på alla andra,
Och i denna skit värld vandra,
Men komihåg de är bäst om du står emot,
Så slipper du slag och hot

Flickan i röd snö

Ser upp mot den stjärnklara himmelen som är så stor...
Den är större än vad man egentligen tror...
Och i de stora svarta mörkret ligger en flicka som gömmer sin själ...
Det enda hon vill är att ta förväl...
Hennes tårar rullar från hennes kind och blir till is...
Hon vill bli av med smärtan men på vilket vis?
Hennes kropp skakar av köld hon har nästan ingen känsel kvar...
Flickan som hade upplevt bättre dar...
Hon känner att livets låga slocknar...
Brinner sakta ut...
Flickan bestämmer sig att livet är slut.
Hon höjer handen där pistolen vilar tungt...
Sätter den mot huvudet medans hon andas lugnt...
Hon tänker en sista gång på alla hon älskat och allt hon fått...
Men nu har hennes sista tid gått...
Skottet ekar igenom natten, och snön färgas röd...
Flickan rör sig inte längre...
Hon är död...
Under den svarta himlen på ett täcke av snö...
På stranden till en frusen sjö...
Hemma sover hennes familj som har sårat henne så...
Ingen vet än vilken väg flickan valde att gå...
Vinden blåser över hennes livlösa kropp...
Det var ingen som hindrade den stackars flickan, Ingen som sa stopp...

Ett fejkat leende

Jag ser en flicka som har kul, skrattar och ler.
 Är glad när alla ser.
Men när hon kommer hem och in på sitt rum.
Då blir flickan stum.
Hon sätter sej på sin säng och tar upp en kniv.
För flickan har inget bra liv.
Hon trycker och drar till.
Flickan vet inte vad hon vill.
Blodet droppar, det svider så.
Flickan vill att någon ska förstå.
Flickan snyftar och torkar bort blodet.
Hon orkar inge mer, har tappat modet.
Så om du ser flickans sår.
Säg inget, hon har left ett liv du inte förstår.

Jag tror på oss

Jag tror på dej...
Jag tror på mej...
Men mest tror ja på oss
Det är kärlek förstås...
För du är de bästa som hänt...
Du mitt liv från ett helvete har vänt...
Du har mitt hjärta i din hand...
Vi har ett osynligt kärleksband...
Du är de vackraste på jorden...
Jag finner inte de rätta orden...
Du är en gåva från de blå...
Du har inga vingar men är en ängel ändå...

Till Mina Äkta Vänner

Åren går så fort...
Tänk så mycket man gjort...
Tänk så mycket man minns...
Tänk vilka vackra stunder det finns...
Men tiden har inte alltid varit så lätt...
Ibland har man gjort saker som inte varit rätt...
Man har tagit ett snett kliv...
Mått så dåligt att man vill ta sitt liv...
Men nu har jag hittat mitt rätta jag...
Och jag lever mitt liv dag för dag...
Sorg och lycka om vartannat jag känner...
Men jag vill tacka mina vänner...
För kärleken som inte hade någon gräns...
Nu vet jag hur äkta vänskap känns...
Min framtid ser nog ljusare ut...
Jag vill aldrig att mitt liv ska ta slut...
Jag har slössat bort mycket tid som barn...
Nu börjar man bli äldre och hänger mest på stan...
Men jag är lycklig som har mina vänner, ni är bäst...
Ni ska veta att jag älskar er mest...
Klockan slår och tiden går...
Dag för dag år för år...
Men i mitt hjärta finns ni alltid kvar...
Ända till mina sista dar...
För äkta vänskap håller livet ut...
Och den falska tar oftast snabbt slut...
Denna text tilldelar jag mina vänner, ni är mitt allt...
Utan er skulle mitt hjärta vara tomt och kallt...

En underbar kärlek

Var kom du ifrån någon stans.
Jag trodde inte såna underbara människor fanns.
Du kom som en ängel in i mitt liv.
Du blev mitt tidsfördriv.
Jag tänker på dej varje sekund.
Jag kan inte sova en blund.
Jag kämpar mej igenom varje dag men det är tufft.
Jag kan inte andas utan dej för du är min luft.
Du är min anledning att leva.
Om du lämnar mej nu kommer du i mitt hjärta göra en reva.
För jag älskar dej mer än allt på denna jord.
Jag kan inte finna ord.
Du har inga vingar men är en ängel ändå.
Som kom från det blå.
Jag älskar dej.
Du betyder mer än allt för mej.

Olyckligt kär

Jag orkar inte mer...
Vill inte vara här...
Smärtan svider...
Jag är olyckligt kär...
Tårar rinner ner från kinden...
På natten när ingen ser...
Jag orkar inte höra frågan...
Varför jag inte ler...
Dagarna är svåra...
Känns som de aldrig tar slut...
Vill inte vara instängd i min skäl längre...
Jag vill komma ut...
Mörkret har fängslat mej...
Fången i min kropp...
Djupare blir mina sår...
Innan jag själv kan säga stopp...
Min framtid är mörk...
Jag vill inte längre leva...
Mitt hjärta är skadat...
Bara en stor reva...
Att skriva ner mina känslor...
Med pennan i min hand...
Skriver även om drömmar...
Jag och du på en strand...
Men vad hjälper det när mina sår blir för djupa...
Och ja skriver mina texter när tårar rinner...
Kanske bäst att ja lämnar denna värld och försvinner...

Vänners Självmordstankar

Vet du hur många gånger du fått mej att gråta... Så tårarna rinner tills mina kinder är helt våta...
När du säger att du tänker på ett liv efter detta...
Allt är så jobbit nu att jag nästan inte orkar berätta...
För när du säger att du tänker på döden där allt får ett slut...
Kommer en tår från mitt öga ut...
Du sårar min själ, mitt hjärta...
Det är en olidlig smärta...
Tanken på att missta dej gör ont och det hugger till...
Men jag orkar inte bry mej längre så gör vad du vill...
För jag vill inte bara ha vänner som mår så skit...
En del skär sej, en del dricker sprit...
Men hur ska ja kunna må bra när alla mina vänner inte orkar mer...
Det är klart att man bara då de ser...
Kan man vara glad när man vet att imorron är kanske en av mina vänner döda...
Kan ingen fatta att det är en hemska börda...
Jag tror faktist att det inte är någon som förstår...
Att jag aldrig mer kan läka mina sår...

Äkta Kärlek och Trygghet

Du smeker mina lår...
Jag drar fingrarna igenom ditt hår...
Dina mjuka läppar kysser min hals...
Kan nästan inte tänka alls...
Så underbart det känns med dej tätt intill min kropp...
Vill aldrig säga stopp...
Dina lekande läppar mot min hud och dina ögon som är så klara...
Så här lycklig borde alla få vara...
Äkta kärlek, det är detta...
Jag kan inte ens om min lycka berätta...
Du tog mej till ljuset allt blev ju så bra...
Jag trodde aldrig jag skulle få dej men så stod du där en da...
Du log mot mej och satte världen i brand...
Några minuter senare gick vi hand i hand...
Nu ligger jag i din säng med dej bakom min rygg...
Du gör att jag känner mej trygg...
Trodde aldrig jag skulle få en kille som dej...
Du betyder mer än allt för mej...

Hopplösa tankar

Himlens änglar gråter när de ser...

Att jag inte längre ler...
Jag ångrar bitert det jag gör...
Det känns som det endast mej själv det förstör...
Ibland känns allt bara meningslöst...
Livet är ju bara något religiöst..
Gud i himmeln som inte finns...
För alla minnen jag minns...
Alla böner jag bett...
Nej, jag har inget under sett...
Det finns ingen hjälp att få...
Finns ingen bättre väg att gå...
Ingen väg som leder ut...
Innerst inne vill jag att allt tar slut...
Men jag är för rädd för att ta ett sista kliv...
Och göra slut på mitt liv...
Mina vänner, jag älskar er så...
Men det känns meningslöst ändå...
Det dåliga slår ut det som är bra...
Jag önskar att jag kunde vakna en da...
I ett liv där allt var tyst och stilla..
Där jag aldrig mer kunde trilla...
Men jag ramlar gång på gång...
Och vägen den blir alldeles för lång...
Nu slutar jag att kriga och lägger ner svärdet...
Inget på mitt liv kan ändå höja värdet..

Skoterdikt

Solens strålar gnistrar i den vita snön...
Isen ligger tjock nere på sjön...
Kör på min skoter och känner mej fri...
Någon sitter och pimplar på isen när jag åker förbi...
Ett vitt land, ett paradis...
Kyla snö och massa is...
Bara flygger fram i en väldig fart...
Att köra skoter är underbart...
Upp på fjällets topp...
Känner glädjen sprida sej i min kropp...
Ner i dalens djupa skog...
Av att köra skoter kan jag inte få nog...
Det är något jag älskar, det är mitt liv...
Det är världens roligaste tidsfördriv...

Älskade Ängel

Himlen är klart blå...
Som ögonen på barn när de e små...
Solens strålar värmer min själ...
Till snön vi snart tar farväl...
Går på vägen med honom hand i hand...
Går igenom paradisets land...
Min älskling jag håller dej kär...
Trodde aldrig det skulle bli såhär...
Du och jag det är en sann historia...
Jag älskar dej min ängel med vingar och gloria...
Dagen blir snart till natt...
Men du är mitt ljus min dyrbara skatt...
Lyssner upp den väg jag går...
Läker alla djupa sår...
Låt mej få sova tätt intill dej...
Du betyder så mycket underbart för mej

Om jag bara kunde drömma. Novell

Matilda vaknar med ett ryck. Nere från köket hörs skrik och slammer.

Inte nu igen, tänker hon och kollar på klockan. Den visar halv tre, hon sträcker sig efter alarmknappen för att stänga av alarmet.
Hon vet hur det brukar sluta, ännu en sömnlös natt där hon får ligga ensam i mörkret och lyssna på bråket nerifrån. Hon har inte varit i skolan på snart tre veckor snart, men hur skulle hon orka vara där när hon inte fick sova på nätterna.
Plötsligt tystnar det ifrån nedervåningen, hon Matilda kolla på klockan som snart är fyra.
De bråka längre igår, tänker hon för sig själv, då höll de ju nästan på i tre timmar.
Hon hoppar ur sängen och klär på sig kläder innan hon går mot dörren för att gå ut. Men vid dörren stannar hon till, på ett litet bord bredvid dörren står ett foto av Matildas mamma.


Hon minns så väl den dagen efter hennes tio års dag, hela natten hade hon legat och lyssnat på att hennes föräldrar bråka. Hon hade bara sovit några enstaka timmar. På morgonen gick Matilda som vanligt ner i köket för att äta någonting innan hon skulle gå iväg till skolan. Men nere i köket var inget som vanligt, allt var städat och de syntes inte en skymt av att de hade druckit igår kväll. Solen lyste in igenom köksfönstret och rakt ner på golvet där den döda kroppen låg. Matilda sätter sig på knä framför hennes livlösa mamma. Hon var blek och hennes hand hade kallnat. Bredvid henne låg det två sprutor. Matilda förstod vad som hänt, men det kändes som en mardröm, inget runt henne var verkligt längre och hon kände ingen sorg. Hon bara önska att hon skulle få vakna upp ur drömmen och träffa hennes mamma igen. Matilda satt där på golvet utan att säga ett knyst, inte ens när ambulanspersonalen kom, men Matildas mamma vaknade aldrig igen.

Efter en vecka på en inlåst avdelning på barnpsyket blev hon utskriven eftersom de inte fick henne att prata. Matilda som bara var en vilsen tioåring hade inte fattat att de hänt, hon trodde bara att hon snart skulle vakna och allt skulle va som vanligt.
Hon ryser av tanken. Det var snart sex år sen nu men hon minns de ändå som igår. Hon var bara tio år gammal och redan på inlagd på barnpsyket.
Efter den händelsen flyttade de och hennes pappa bytte efternamn, aldrig mer fick Matilda träffa sin släkt.
– Det är bara du och jag nu Matilda, hade hennes pappa sagt.

Matilda öppnar dörren och går ner till trappan, de sista fem trappstegen smyger hon ner. Hon vill inte väcka någon när de äntligen sover, hon smyger in i vardagsrummet där hennes pappa ligger utslagen på soffan. Men hon ser inte skymten av Stina, hennes pappas tjej sen två år tillbaka.
Matilda går ut i hallen igen, Stinas skor står inte där.
Hon måste ha stuckit, tänker Matilda när hon fumlar efter sina egna skor i den mörka hallen. Hon stänger dörren ljudlöst efter sig.

Hon har gått i ungefär femton minuter när hon ser den nerlagda fabriken en bit bort. När hon kommer fram kryper hon under det trasiga skyddsstängslet där det sitter en skylt Tillträde Förbjuden. Inne i fabriken vet hon precis vart hon ska g för att inte stöta ihop med några uteliggare eller pundare. Hon hade ju varit på fabriken så många gånger. De va där hon kunde känna sig trygg och de va där hennes bästa vän oftast va.
Matilda öppnar dörren in till det gamla fikarummet. Där inne luktar det cigarettrök och instängt. I bäddsoffan längre bort längre bort i rummet ligger en person hon känner igen. Hon går förbi spisen och bordet till bäddsoffan.
– Johan, Johan, säger Matilda medan hon knuffar lite lätt på honom som ligger där och sover. Johan vaknar och kollar upp på Matilda som står böjd över honom.
– Hej! Säger han sömnigt, vet du ja drömde om dig inatt, fortsätter han när han satt sig upp och sträcker på sig.
– Du drömmer ju jämt om mig, svara Matilda ärligt och blinkar åt Johan.
– Jo, de har du rätt i, säger Johan och skrattar samtidigt som han går bort mot bordet.
– Ska du ha en cigg? Frågar Johan och skjuter över paketet till Matilda som tar en.
Johan är Matildas bästa vän, de lärde känna varandra för snart två år sen, och det senaste halvåret har de blivit mer än vänner. Johan fyller snart 21 och jobbar extra som vaktmästare på en klädbutik.
– Hur länge har du bott här nu? Frågar Matilda när de nästan rökt klart.
– Nja i en vecka snart tror jag, morsan har ju börjat knarka igen och gjort om vårt hem till någon jävla pundhålla. Jag letar egen lägenhet nu, orkar inte bo på den här skit fabriken länge till. Föresten får jag ett heltidsarbete som vaktmästare, säger han och skiner upp.
 – Va kul, säger Matilda och fimpar i askkoppen.


Matilda och Johan sover några timmar inne i fikarummet innan de går hem till Matilda. När de kommer in i huset sitter Matildas pappa i köket med en öl i ena handen och en cigg i andra.
– Vart är Stina? Frågar Matilda lugnt.
– Håll käften din jävla unge! Om de inte hade varit för dig hade mitt liv varit bra nu, de är dit fel att hon lämna mig.
Matilda hör att han är berusad så hon går därför upp på sitt rum istället med Johan för att undvika bråk med hennes pappa.

Johan är hos Matilda tills det börjar skymma ute.
– Jag måste gå till jobbet nu, säger Johan och ställer sig upp, men du kan väl komma över till fabriken i kväll?
– Ja de kan ja väl, så ja får sova inatt om Stina kommer tillbaka, svara Matilda och ler.
Johan kysser Matilda och går mot dörren. Innan han trycker ner handtaget vänder han sig till Matilda.
– Men du? Jag är ju myndig. Om jag får egen lägenhet kan du få bo hos mig. Jag vill inte att de ska hände dig något, säger Johan.
– Min pappa har aldrig gjort mig något så ja tror inte de behövs, men någon gång ibland kan jag väl kanske göra det, svara Matilda.
– Jag trodde inte min pappa heller skulle göra mig och mamma något.
Matilda vet vad Johan menar, men hon kan inte tro de om sin egen pappa. Han är ingen mördare.
– Men om det händer något, då kan du väl flytta hem till mig? fortsätter Johan.
– Jo men det är ju klart, svarar Matilda och små ler mot Johan


När Johan kommer till bottenvåningen kollar han in i köket när han går förbi. Nu står det minst 6 tomma ölburkar på bordet och en halvtom vodka flaska står framför Matildas sovande pappa.
Cirka en timme efter Johan gått får Matilda ett sms på sin mobiltelefon.
Jag får en lägenhet om två veckor, han som jag pratat med ska flytta då,
stod de. Matilda blir glad när hon läser det men struntar i att svara. Hon kan ju lika gärna göra det ikväll när hon ska till fabriken. Bara en kort stund efter somnar Matilda på sängen.
– MATILDA!!
Hon vaknar med ett ryck och ser hennes pappa stå någon meter ifrån hennes säng och skriker på henne. Han vinglar där han står och Matilda känner spritlukten ända till sängen.
– Vad är det? Frågar hon sömnigt. Hennes pappa säger ingenting utan vinglar fram till sängen och sliter tag i Matilda och drar henne med till trappan, han puttar till henne, hon vet inte om det var av misstag eller om det var med mening men hon faller i alla fall handlöst ner för trappen och landar på hennes ben på något konstigt vis.
Smärtan sprider sig i hela hennes kropp, det gör så ont men hon kan inte skrika. När hennes pappa raglat ner för trappan tar han tag i henne och sliter upp henne.
– Skynda dig nu! Vi måste flytta nu innan polisen kommer! skriker han i Matildas öra. Men hur mycket Matilda än vill eller försöker gå kan hon inte, det gör för ont, men Matilda kan inte gråta och skrika. Hon faller ihop på golvet igen så hon ser in i köket. Hon ser en stor pöl med blod på golvet och hon ser en hand.
– Va fan har du gjort? skriker Matilda.
Men som svar får hon ett slag i bakhuvudet och allt svartnar.


Matilda vaknar igen när hennes pappa kör ut från parkeringen med deras gammla blåa Opel.
– Men va fan håller du på med? Du kan inte köra! skriker Matilda när hon fattar vad som händer.
– Kan jag viste, vi måste flytta! skriker hennes pappa till svar.
Om Matilda kunde skulle hon hoppa ur bilen på en gång men hon kan inte röra sitt ben. Det ända hon kan göra nu är att ta djupa andetag och hoppas på att det slutar bättre än hon anar. Hon är rätt, liv rädd.


Snälla låt det vara en dröm tänker hon och blundar. När hon kollar igen hinner hon se att hennes pappa kör mot rött i en korsning. Och hon hinner bara se en skymt av den röda Volvon innan de smäller, riktigt hårt.
Allt svartnar igen. Matilda kan urskilja syrenerna på en ambulans. Och hon ser bilderna från när hon var liten när hon hitta sin mamma. Hennes mamma smeker en hand över hennes kind. Men hon försvinner i ett starkt ljussken. Nu är smärtan borta och hon känner ingenting. Nu är jag död tänker hon, nu behöver jag aldrig drömma igen.


Matilda vaknar upp i en sjukhussäng med ena enet i gips och bandage runt huvudet och ena handen.
– Äntligen! Utbrister Johan, jag trodde att du skulle lämna mig ett tag.
Matilda kollar på Johan och ser att hans ansikte är rödrandigt och hon förstår att han har gråtit. En läkare kommer in i rummet. Han går fram till sängen och kollar lite på apparaterna som står runt sängen, sen vänder han sig mot Matilda.
– Jag beklagar, men din far omkom i bilolyckan och föraren i den andra bilen klarade sig med lindriga skador. Och din lossas mor, som jag har förstått har blivit mördad.
Matilda kollar upp på läkaren.
– Och vart ska ja bo nu? Frågar hon iskallt.
Läkaren kollar förvånat på henne.
– Hos denne unge man, säger han och pekar på Johan, din fars advokat har kollar på hans testamente, och allt han ägde ska du ärva Matilda, men du har ingen släkting som kan ta hand om dig, vad jag förstod på dina lärare och på Johan så var de bara han som stod dig nära.
Matilda nickar instämmande.
– Men hur kan du vara så lugn? Frågar Läkaren tillsist, är du inte ledsen?
– Nej, svarar Matilda lika iskallt som förra gången, Jag har så länge gått och väntat på att skiten skulle få ett slut, jag har left i en mardröm med alkoholistiska föräldrar i hela mitt liv, nu känns det precis som jag vaknat. Hur skulle ja då kunna vara ledsen när allt äntligen kommer bli bra?
Läkaren svara inte på den fråga, han bara går ur rummet.
Det rinner en tår från Matildas kind när hon kollar på Johan och säger:

– Tänk om jag bara kunde drömma…

Ego

Jag vet att du är tyst, blicken faller ner i marken där du står...
För någon förbi dej går...
Någon med vita vingar o strålande sken...
Lysser som solen fast natten är sen...
Du vågar inte kolla upp, men du vet vem det är...
Du föll och nu är du så kär...
Du vet att många har samma känsla som du har...
Det är därför det är så svårt att stanna kvar...
Du vill säga något men kommer aldrig på något bra...
Du undrar vem denna ängel verkligen vill ha...
Och jag vet att det är svårt och att du i mörkret fäller en tår...
För du vet att du aldrig ängeln får...
Men ja kan säga de till dej, du som står där stum...
Jag vet hur du känner för jag är inte dum...
Jag vet även att du vill ta ditt liv tack vare detta...
För ingen vågar om deras känslor berätta...
Så ja ska säga att jag vet att det är väldigt svårt för just dej...
För alla älskar ju en ängel som mej...

Nu har jag förstått...

...Åren har nu gått...

...Och äntligen nu jag förstått...

...Vad livet har gett...

...Fast det inte alltid varit så lätt...

...Saker har man gjort fel...

...Man har left livet som de vore ett spel...

...Men ångrar mej gör jag inte fast jag kanske borde...

...Jag har blivit den jag är tack vare allt jag gjorde...

...Alla dagar kan ja inte vara stolt och gla...

...Men jag måste hålla hoppet uppe, jag är ju ja...

...Den jag är, är den jag vill vara...

...Och när jag nu ställer en fråga till mej själv kan ja alltid svara...

...Ja vet vem jag är och även vem jag varit förr...

...Men nu tar jag mod till mej och öppnar en ny dörr...

...Ja vet att tårar kommer fortsätta rinna...

...Kärlek och vänner kommer försvinna...

...Men man har de närmsta vid sitt hjärta...

...När andra ger en ett hårt slag så man känner smärta...

...För jag kommer aldrig vara ensam nu när ja vet vad jag har...

...Och vilka vänner som alltid kommer stanna kvar...

...Mitt hjärta är inte helt än men jag har lärt mej att leva med det...

...För att mitt hjärta kommer läka igen, för de är något jag vet...

...Med motgång kommer framgång, de har man hört i alla tider...

...Och det måste jag även komma ihåg när hela min själ svider...

...Jag ser en framtid, en sån som jag aldrig förut sett...

...Och jag vet nu idag att jag valde rätt...

...Jag tackar allt för den jag nu har utväcklats till...

...Och att hjälpa andra igenom livet är något jag verkligen vill...

Info

Jag har startat en blogg för jag tänkte jag skulle lägga upp lite Noveller, Dikter och Funderingar jag har skrivit själv :)

Hoppas ni har lust att läsa och en sak till...

Kopiera ingenting här utan att ha frågat först.

Kram på alla <3