Himlens änglar gråter när de ser...
Att jag inte längre ler...
Jag ångrar bitert det jag gör...
Det känns som det endast mej själv det förstör...
Ibland känns allt bara meningslöst...
Livet är ju bara något religiöst..
Gud i himmeln som inte finns...
För alla minnen jag minns...
Alla böner jag bett...
Nej, jag har inget under sett...
Det finns ingen hjälp att få...
Finns ingen bättre väg att gå...
Ingen väg som leder ut...
Innerst inne vill jag att allt tar slut...
Men jag är för rädd för att ta ett sista kliv...
Och göra slut på mitt liv...
Mina vänner, jag älskar er så...
Men det känns meningslöst ändå...
Det dåliga slår ut det som är bra...
Jag önskar att jag kunde vakna en da...
I ett liv där allt var tyst och stilla..
Där jag aldrig mer kunde trilla...
Men jag ramlar gång på gång...
Och vägen den blir alldeles för lång...
Nu slutar jag att kriga och lägger ner svärdet...
Inget på mitt liv kan ändå höja värdet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar