Förord
Alla vill vara som Alex, den coolaste tjejen på hela skolan. Tycker hon något är coolt tycker alla de. Så har det varit sen Isabelle började sjuan på de ända högstadiumet som fanns i de lila samhället Brunsbro. Isabelle accepterade det till en början men för ett år sedan, på våren i sjuan började mobbningen. Som bara blivit värre och värre. Alla Isabelles vänner lämnade henne för att inte själv bli mobbade. Allt detta är Alex fel tänker Bella Varje gång någon är dum mot henne.
Vad har Alex som inte jag har?
Solen skiner ner på Bella som är på väg till skolan. Hon tycker som vanligt att helgen gått för fort. Kanske bara för att hon hatar Måndagar. Den värsta dagen på hela veckan.
Ju närmare skolan hon kommer desto ondare i magen får hon.
– Vad tänker de göra mot mej idag? Säger hon tyst till sej själv innan hon går in i skolan.
Ingen kollar på Bella när hon går fram till sitt skåp, hon känner sej osynlig, som om hon inte finns. När hon kommer fram till sitt skåp ser hon att hennes lås är borta, hon suckar djupt och öppnar skåpet, när skåpdörren ser hon alla hennes skolböcker är dränkta i vatten. Hon känner att tårarna är nära men samtidigt vet hon att om hon börjar gråta nu blir hon utskrattad. Hon försöker svälja klumpen i halsen medans hon letar rätt på sina blötta matteböcker, sen går hon därifrån.
Som vanligt sitter Bella ensam på lunchen, det är ingen lärare som sätter sej vid hennes bord idag heller.
Hon sneglar bort mot Alex bord där det ”coola” gänget sitter och skrattar. Alex är som vanligt kläd i en kort kjol som slutar långt ovanför knäna, ett u-ringat linne så bhn syns. Sen är hon hårt sminkad. Bella kan inte fatta hur man kan gå kläd så, hon skulle ärligt få skylla sej själv om hon blev våldtagen eller något tänker Bella innan hon lyfter sitt vattenglas för att dricka. När hon precis sätter glaset mot läpparna får hon en hård knuff i ryggen så hon tappar glaset i tallriken så vattnet skvätter på både henne och i maten. Bella vänder sej om, där står Peter, en av hennes gamla vänner.
– Oj förlåt mej, säger han ironiskt innan han vänder sej om och går. Det gör Bella också, hon reser sej och går ifrån matsalen innan tårarna börjar rinna.
När Bella äntligen kommit hem ställer hon sej vid spegeln på toaletten. Hon öppnar ett badrumsskåp och rotar runt lite tills hon hittar ett rakblad. Hon stänger skåpet igen och släpper ut sitt hår. Hon vill ha en förändring, något nytt så hon sätter rakbladet försiktigt i håret och drar till.
Stora tussar av hennes blonda hår läggs som ett täcke i handfatet.
När hon är riktigt nöjd går hon in på sitt rum, slår på stereon och lägger sej på rygg i sängen. De är då tårarna börjar rinna ner för hennes kinder, hon orkar inte hålla de tillbaka längre.
Varför är de just mej de är på, vad har Alex som inte jag har? Tänker hon innan hon sluter ögonen och somnar i tårar.
– Isabelle din jävla hora! Har du skaffat pottfrilla, skriker Martin när Bella kommer in på skolgården på morgonen. Bella ser att alla som sitter borta på bänken med Martin och röker börjar skratta. Hon skyndar på sina steg mot dörren in. När hon går upp för trappen känner hon tårarna, så hon skyndar sej in på toaletten för att ingen ska se att hon gråter. Hon slänger ner väskan på toalettstolen och lutar sej mot handfatet. Hon ser in i spegeln, hennes mascara rinner ner med kinderna. Varför just jag? Tänker hon. Jag gör aldrig något väsen av mej, jag är inte tjock och inte speciellt ful. Hon sjunker ner på golvet och lutar sej mot dörren.
– Jag orkar inte mer, ta mej bara här ifrån, viskar hon tyst för sej själv. Alex borde inte få leva!
När andra lektionen ska börja tar hon sin väska och går ut från toan. Hon har tvättat bort mascaran men hennes ögon är fortfarande rödsprängda. När hon kommer från till sitt skåp står Alex i vägen.
– K-kan du flytta på dej? Får Bella fram tillslut.
– Öhe, Nej! Svarar Alex stödigt. Bella känner ilskan stiga inom henne, hon står inte ut mer. Hon gör verkligen inte de, så hon knyter nävarna och tar mod till sej.
– Flytta på dej innan du får en fet jävla smäll din bitch! Säger Bella hotfullt. Alex står bara och stirrar. Hon är helt stum och vet inte vad hon ska säga. Så hon tar bara sin väska och går bort mot sin lektionssal.
Bella står chokad ett tag. Hur vågade hon säga så till Alex? Det här kommer aldrig sluta bra.
Bella går ut på skolgården efter hon ätit. Hon går bort och sätter sej på en gunga och kollar bort mot parken. Efter en stund hör hon att någon närmar sej henne så hon vänder sej om. Det är Peter, Martin, Jenny, Amanda, Och Alex som kommer. Bella känner hur hennes puls börjar slå hårdare och hårdare. Hon vet varför de är på väg dit, de vill göra upp om vad Bella sa till Alex. Jenny, Alex och Amanda stannar en bit bort men killarna fortsätter.
– Va fan har du sagt till Alex? Frågar Peter när de kommit närmare. Bella sitter tyst, hon vet inte vad hon ska säga.
– Svara då! Eller vågar du inte stå för de du säger ditt äckel? Säger Martin efter en kort stunds tystnad.
– Ni är så jävla fega, viskar nästan Bella fram.
– Va sa du? Undrar Peter och går närmare gungan Bella sitter på.
– Ni är så töntiga och så jävla fega, skriker Bella och reser sej från gungan innan hon fortsätter:
Två killar mot en ensam tjej, hur fan tänker ni, är de coolt? Ni kan…
Längre hinner inte Bella innan Peter klipper till henne hårt över käken. Bella faller ihop på marken. Nu är det ingen idé att ens försöka hålla tårarna borta, det skulle inte gå.
– Tänk efter innan du öppnar käften din äckliga horunge! Säger Martin stödigt innan de går bort till tjejerna som står och skrattar. Bella ligger kvar gråtandes på marken. Hur kunde hon vara så dum och säga något sånt till Martin och Peter. Och varför sa hon så åt Alex, hon viste ju att det skulle sluta illa.
Bella känner en svag blodsmak i munnen och att hennes kind värker. Hon drar försiktigt fingrarna över läppen. Det svider till och när hon kollar på fingrarna är de blodiga. Försiktigt reser hon sej upp och går bort till skolans entré.
Bella lägger en papperstuss med kallt vatten på sin svullna och blodiga läpp. Hennes tårar rinner fortfarande. När det inte blöder längre öppnar hon försiktigt dörren och kollar ut i korridoren. När hon ser att den är helt tom springer hon ner för trappen, över skolgården och ända hem. Hon vägrar stanna, hon vill inte visa sej igen. Bella känner sej bara som en äcklig jävla unge som ingen, absolut INGEN tycker om.
Det ekar bara en tanke i hennes huvud.
Alex ska dö!
Bella vägrar gå till skolan på onsdan. Halva hennes ansikte är uppsvullet och hennes läpp ser hemsk ut. Hon bara ligger och gråter, hon orkar inte röra sej, hon vill bara försvinna. Hon orkar inte med alla slag, ord och elaka saker de kommer på att göra mot henne.
På kvällen går Bella ut i vardagsrummet där hennes mamma sitter och kollar på tv.
– Men vad har du gjort? Utbrister hon när hon ser Bellas svullnad.
– Ähe, jag ramlade och slog kinden i en bänk, svara hon efter en stund.
– Men jaha, vad sa läraren då?
– Han var inte där när det hände, men de är ingen fara mamma, säger hon och sätter sej i soffan.
Det är tyst ett tag innan Bella tar mod till sej och frågar:
– Kan vi flytta?
– Varför vill du det? Trivs du inte bra här?
– Nej det gör jag verkligen inte, jag vill flytta tillbaka till stan.
– Men gumman, du vet att jag mådde så dåligt i stan.
– Dåligt, dåligt? Skriker Bella, va fan tror du inte jag mår här då? Du skulle bara veta vad som händer med mej!
Bella känner att tårarna är nära så hon springer in i sitt rum och låser dörren. Innan hon lägger sej i sängen startar hon stereon. Bellas mamma kommer och börjar knaka på dörren men Bella vill inte prata så hon ligger bara där helt tyst tills hon går. Bella kramar om sin kudde. Varför ska hon vara så ensam? Ensammast på jorden. Kan ingen se vad alla gör mot mej?
På torsdan vaknar Bella runt klockan elva och ser att hennes svullnad gått ner så hon bestämmer sej för att gå till skolan de två sista lektionerna. Ingen säger någonting när hon kommer upp för trappen i skolan och inte heller på matten eller gymnastiken för åttans och nians tjejer. Men i omklädningsrummet när Bella står och sminkar sej ropar Alex från duschrummet. Bella struntar i att svara. Istället går hon och packar ner allt i sin ryggsäck och tar den för att gå men precis då ropar Alex igen:
- Om du inte kommer nu berättar jag till Martin, Peter och Dennis att du inte lyssnar på mej!
Bella suckar djupt och börjar gå mot duscharna. Hon orkar inte med att bli slagen igen, det räcker med de fula såret hon har på läppen. Bella kollar sej i spegeln, hon blir så glad så hon ler mot sej själv. Hon blev så söt när hon fixade sej. Med ett leende på läpparna svänger hon in till duscharna. Bella hinner bara gå in två steg innan en iskall dusch sköljer över henne. När vattnet slutat ser Bella att Alex och några andra står där med en brandvattenslang och skrattar så de nästan står dubbelvikta. När Bella återfått sin balans vänder hon sej om och springer. Det är tungt och kallt med blöta kläder men hon vägrar stanna. Hon stannar inte ens när tårarna får henne att se suddigt. Hon bara springer, fast hon inte vet vart hon är på väg. Det ända hon vet är att hon vill bort och aldrig mer återvända.
När hon sprungit så hennes fötter värker och hennes hjärta slår hårdare och fortare än de någonsin förut gjort sätter hon sej ner på en bänk. Hon är helt dyngsur och igenom frusen. Hennes tårar vägrar sluta rinna, kommer bara mer och mer hela tiden.
– Kan bara någon rädda mej, viskar hon tyst för sej själv och kollar upp i himlen. Jag orkar fan inte mer.
Sen på kvällen kommer hon hem. Hon fryser så mycket att hela hon skakar. Hon tar en varm dusch för att få tillbaka värmen. När hon är klar går hon och lägger sej på en gång, hon är helt trött och slut, så hon blundar och bara några minuter senare somnar hon.
Bella vaknar på fredagseftermiddagen. Hon ligger kvar i sängen en lång stund innan hon går upp. Hon ställer sej framför spegeln på toaletten. Hon är likblek, har mascara lång ner för kinderna och hennes hår ser ut som ett skatbo. Bella känner hur det bränner till i ögonvrån, sen ser hon hur en tår glider ner för hennes kind, och tätt efter kommer fler.
– Jag vill inte leva mer, skriker hon hysteriskt. Jag är en äcklig horunge som alla säger, ful och äcklig.
Bella hyperventilerar, är arg och så himla trött på allt. Hon vet inte vad hon ska göra, hon lyfter händerna och börjar slå på spegeln.
– Jag ska döda henne! Skriker Bella helt hysteriskt. Jag ska döda Alex!
Och i samma stund som hon skriker Alex namn går spegeln sönder i tusen bitar och det klingar till kraftigt när det regnar ner spegelskärvor i handfatet. Bella sjunker ihop på golvet, hon kollar på blodet som rinner från sin ena hand som hon antagligen skar upp på spegeln.
Efter ett tag reser hon sej upp, hela hennes kropp känns förstörd och hon tror inte hon kan ta sej ända in på sitt rum, men hon lyckas, låser dörren och faller ihop i sängen. Hon orkar inte röra sej ur fläcken, det ända hon ser är blodet som rinner från hennes hand och ner på kudden. Hon är helt utmattad så hon somnar tillsist.
– BELLA, BELLA!
Bella vaknar plötsligt av att hennes mamma står utanför hennes dörr till sovrummet och skriker. Hon orkar inte svara och inte heller öppna dörren. Utanför fönstret är det mörkt så hon måste ha sovit länge, hon går fram till byrån och hit en sjal som hon virar runt handen. Sen går hon och öppnar dörren och går ut i köket, hon tar en kniv och gömmer den under tröjan. Precis då kommer Bellas mamma in i rummet.
– Va fan har du gjort med spegeln på toan? Skriker hon.
– Bry dej inte, skriker Bella tillbaka och springer till hallen, sätter på sej sina skor och springer ut.
När Bella kommit till parken sätter hon sej på en bänk och kollar på klockan som visar halv ett. Hon tar fram kniven. Nu ska jag göra slut på mitt liv tänker hon när hon sätter kniven mot handleden. Hon tänker precis dra till när hon hör ett skrik inifrån parken. Bella smyger sakta dit och sätter sej bakom en buske och kollar vem det är.
När hon ser vem det är får hon en chock. Det är Alex och en kille. Killen ligger över Alex och kysser hennes hals medans hon försöker ta sej därifrån.
Rätt åt den där jävla idioten, tänker Bella och reser sej för att gå bort mot parkbänken igen. Hon går några meter, sen vänder hon sej om och kollar, killen har dragit ner byxorna nu och Alex försöker slå sej fri. Bella vet inte vad hon ska göra. Hon tycker det är rätt åt Alex om hon blir våldtagen men samtidigt kan hon inte låta de ske. Bella står och tänker ett kort ögonblick, sen springer hon dit.
– Stick här ifrån din jävla idiot, annars hugger jag ihjäl dej, skriker Bella till killen och håller upp kniven. Först gör han ingenting och Bella vet inte vad hon ska ta sej till. Hon kollar ner på Alex som ligger på marken och gråter. Bella tar några steg fram och lägger kniven mot killens hals.
– Om du inte springer nu skär jag halsen av dej och jag tvekar inte, skriker Bella. Nu blir det fart på killen, fort kommer han upp på fötter igen och drar upp byxorna i väldig fart sen försvinner han bort mot skolan.
Bella står där helt borta, hon kunde inte fatta vad hon gjort. Hur vågade hon egentligen? Hon kollar på Alex som också kommit upp på benen.
– Hur gick det? Frågar Bella och lägger en hand på hennes axel. Alex säger ingenting, hon går bara därifrån.
Bella står kvar, helt förvirrad. Gjorde jag rätt? Varför sa hon inte ens tack? Jag räddade hennes liv, jag hatar henne.
Bella kan inte smälta det som hänt, men hon börjar gå hemåt. Va de verkligen sant det som hände?
Solen skiner när Bella vaknar på måndan. Hon klär på sej och plockar ihop lita saker, sen går hon till skolan. När hon går förbi parken får hon rysningar, hon har inte fattat vad som hänt än, hon kan inte förstå att hon räddade någon som hon hatar, som aldrig varit snäll mot henne.
På skolgården sitter det jättemånga och röker. När Bella kommer in går Dennis, Peter, Martin och några andra elever emot Bella. Bellas puls börjar dunka fortare.
De ställer sej runt Bella, Dennis kommer in i mitten.
– Får jag din väska! Beordrar Dennis.
– Nej varför då? Undrar Bella.
– Men får jag den bara din dumma unge,
– Nej,
Bella börjar bli orolig, vad håller de på med egentligen? Dennis går fram och sliter tag i Bellas ryggsäck, Bella försöker hålla kvar den men hon är inte över huvudtaget lika stark som Dennis.
När han fått ta på den kastar han den till Peter som öppnar den och häller ut hela väskans innehåll på marken.
– Men va fan gör ni? Skriker Bella och försöker springa fram och ta sin väska men Dennis tar tag i henne och slänger ner henne på asfalten.
– Försöker du smita din äckliga idiot, fräser Dennis.
Bella börjar gråta, hon fattar inte vad de håller på med och hon är livrädd.
– Kolla nu gråter hon också! Hånar Peter. Bella ställer sej upp och försöker gå men Dennis tar tag i henne.
– Släpp mej, snyftar Bella. Jag vill inte vara kvar här mer.
– Va bra då för de ska du inte vilja heller, skrattar Dennis.
Hans grep runt hennes armar värker. Men Bella hugger han i armen. Han skriker och släpper taget.
– Jaha så du ska börja bitas nu också ditt äckel, skriker Dennis och höjer armen för att slå henne. Men precis innan han hinner ta sats hörs en röst.
– Lägg av nu Dennis för fan!
Allt skratt och tissel o tassel tystnar, Bella känner igen rösten men vet inte om de kan vara sant. Ringen öppnas och där står Alex. Dennis står och ser ut som ett frågetäcken.
Alex går in i ringen.
– Peter plocka ihop hennes saker i väskan igen, beordrar Alex.
Peter ser ut som ett frågetäcken han också men böjer sej ner för att göra som Alex sa. När Alex fått väskan går hon fram till Bella och kramar om henne. Allt är knäpptyst, som att tiden stannade. Bella tycker att det känns overkligt, hon står mitt i en ring och får en kram utav Alex. När Alex släpper Bella tar hon Bella i handen.
– Nu går vi härifrån, säger Alex och drar med Bella ut ur ringen, bort från alla åskådare. Bella fattar nästan ingenting förutom en sak.
Nu kommer ingen mobba henne igen….
