Flickan

Vid en skolbänk sitter en flicka, säger inte ett knyst.
Hennes kropp är stilla, mörk och tyst.
Hennes ögon har ingen livsglöd, ingen glans.
Hon sitter tyst i sitt hörn och önskar att hon inte fanns.
Hon gråter sina tårar men ingen det ser.
Det är hennes själ som gråter, för hon orkar inget mer.
Flickan skriker på hjälp, kan ingen fatta, kan ingen se ?
Men hon har slutat tro att under kan ske.
Ingen förstår, alla bara henne sårar.
Ingen hör hennes skrik, ingen ser hennes tårar.
Alla minnen och smärta som finns inom henne, hon står inte ut.
Hon bara önskar att allt fick ett slut.
Men hon lever ändå dag för dag.
För denhär flickan, det är ju jag...