Steg för steg

Börjar få för mkt bakslag i min vardag just nu. Jag har känt på sistone att jag bara velat ge upp, hoppa av skolan och flytta hem. Men då kommer alla följd tankar, vad ska jag göra hemma hela dagarna? Hur ska jag ha råd att ha kvar min hund och hur bra kommer jag egentligen må av att missta allt jag kämpat för att uppnå?

Just nu vet jag att ända lösningen är att ta tag i mina problem och inte bara se ner på mej själv. Man måste ta en bit i taget. Långt har jag kommit men än har jag inte nått hela vägen till att må bra och det är något jag måste inse. 

Nu är det dax för mej att lära mej ta ansvar för mitt månde. Det ska jag göra genom att sätta upp små små mål för varje vecka. T.ex komma upp i tid till skolan iaf tre av fem dagar. Ta en långpromenad med Zorro minst två gånger i veckan. Sedan trappa upp dom smått så jag orkar med. Att sätta för stora krav på en gång är nästan dömt att misslyckas, därför måste jag hitta min egen takt så jag klarar av det, för detta är ett måste. Det får ta hur lång tid de vill. Jag vet vad som måste göras just nu.

Jag har även börjat träna upp min självkänsla igen. Det är en viktig bit i de hela, min största dröm just nu är att  vakna upp och känna att jag duger precis som jag är trots att någon säger något annat eller liknande. Men som jag sa, jag måste hitta en lösning nu istället för att ge upp. Jag har ju kommit så långt nu och vet på ett ungefär vad problemet är och börjar jag lösa problemet i min egen takt kommer jag ha lättare att hitta 

problemet när jag får ett bakslag. För det är något jag måste räkna med att jag kommer få. 

Ingen är ju perfekt, inte ens jag. Så varför spela perfekt? Jag mår inte bra och kan inte heller spela längre...